Längtan!!

Ja denna förbannade längtan är helt olidlig nu.... Att man ska behöva vänta så himla länge :) Men snart kommer min lille och jag gör allt för att dagarna ska så fort dom bara kan!!
Igår va jag till Saija och Jonas åt lite köttfärspaj och kollade på Wipeout... Tack Jonas för hjälpen med datorn (ännu en gång) Och tack Saija för att du orkar lyssna på mig ;)

19 dagar... Ja och så kan vi plussa på 14 guuuud vet inte hur jag ska stå ut, men det verkar ju som alla andra gör det så jag blir väl så illa tvungen haha!!

Så förutom min längtan efter den lille så är jag ganska tilfreds just nu trots allt som hänt runt omkring, visst gör det fortfarande ont men det finns inget jag kan göra... Jag önskar bara att han kommer på sig själv i hur han tänker och inte bara ser till att en annan är självisk i tänkandet... vi har ändå kännt varann i 10 år vore så förbannat tråkigt om vi aldrig mer skulle kunna prata med varann igen...han har ju trotts allt gjort otroligt mycket för mig under dom sista månaderna, utan honom vettifan om man hade tagit sig upp på fötter igen???
man är så tacksam för det han gjort samtidigt som man är så förbannat bitter att han inte tänkte lite längre! Fan det va ju bra, att det inte kunde få fortsätta vara så.... Men nu är det som det är... Och i slutändan så är det jag som är boven verkar det som... Men så får jag väl tänka då att får det han att må bättre så lyckas jag ju med något iaf...

Näää nu ska jag åka och hämta mamma på jobbet sen ska jag försöka ta tag i mitt hem... Man lär ju trotts se till att alla dammråttor är borta...
Har iaf fixat till frissan på min hund idag hon är ju rätt korkad igentligen, hon somnar när man klipper klorna på henne :) Jag är nog lyckligt lottad när det gäller min lille fyrbente vän, hon är inte så speciellt komplicerad hon inte....

Ja om någon har tråkigt så ring gärna, är lite små jobbigt för en annan att ta sig nånstans så ni får gärna ring och komma på fika... man börjar ju bli lite låst och ensam...

Kram på er...
Och kom ihåg att aldrig ta någon förgiven!!

Tung dag!!!

En bra men tung dag idag!!!
Va till Saija i falun en sväng käkade lite lunch och bara tog det lite lugnt...
Åkte sen till Jimmy och Saila och tog det ännu mera lugnt...
Men har haft en tung känsla i bakhuvudet hela dan idag, saknar så otroligt mycket och det är så himla jobbigt...
Vill bara att allt ska bli bra igen men vet inte hur jag ska lyckas med det... Man kan ju inte låtsas heller. Om det ändå kunde komma en stjärna fallandes på mig någongång... en stjärna som vill stanna där och lysa upp för mig lite... Jag vet att den stjärnan är min lille, men jag vill även ha en större stjärna.

Åhhh är trött på att hela tiden få lov att känna sorg, när allt jag igentligen ska känna just nu är glädje, jag får sån fruktansvärd ångest över det också...
Jag hade äntligen vågat få den där känslan om hur det verkligen är att dela detta med någon så försvinner den och ensamheten blir ännu tyngre. Jag vet att Pappan inte skulle bli en del av den biten och jag lyckades ta mig från det... Men så kom HAN som bara lyste upp hela min värld med sin närvaro.. Den mest konstiga människa jag träffat igentligen men på ett så underbart sätt så det går inte att beskriva... Och sen är han bara borta, som ett vindkast bara försvann han...
Och nu känns det ännu mer som ett stort tomrum än det någonsin gjort...

Ta hand om varandra och ta aldrig någon förgiven!!

BM Måndag!!

Japps... då har man varit till barnmorskan idag!!
gick bra å allt såg ut som det skulle förutom att min lille knodd är lite liten :(
Hoppas på att han kanske växer på sig innan d-day men hon trodde inte han skulle väga mer än 3,5 när han kommer ut...
Annars såg allt bra ut... hjärtljuden låg idag på 128 så vi håller tummarna att det verkligen är en lite kille nu (det finns ju chans att dom ser fel så man ska ju aldrig vara helt säker).
Fick se lillen på ett UL idag :) helt sjukt igentligen att det faktiskt lever något där inne.. Man såg ju inte så mycket men jag såg iaf inte skillnad på hans knän och hans händer..hahaha... Men gud hur lite plats dom har att röra sig på och ändå klarar av att göra aå mycket väsen :)
Älskar den lille sååå mycket...!!
Och tro det eller ej, Pappan va med idag... Nästan så man blir lite chockad!!

För övrigt en lugn dag... trött, mår inte som en prinsessa direkt men vad gör man?
Önskar verkligen att situationen va annorlunda men den är inte det så man får ju ta det som det kommer... Finns alltid småsaker man retar sig på och man kan ju inte sluta fundera... Fan om man bara kunde ge fan i att grubbla hela tiden, ge fan i att leta efter sakr och bara ge fan i allt som man vet får en att må ännu sämre men det går ju inte!!
Saknar honom så fruktansvärt och det är så himla tråkigt.. Varför ska det alltid gå så fel? varför kan aldrig jag hitta rätt? varför finns det alltid någon som är bättre än mig?? Varför... fan vad jag hatar det ordet... VARFÖR!!!!
Även om man verkar ha fått ett rakt svar så finns det ändå något som ger kryphål i allt... något som får en att tänka, ...att om... !!
Guuuud blir så trött på mig själv, och mina bittra tankar... vill verkligen bara kunna se allt ljust nu, min prins kommer om ca 4 veckor och jag längtar så jag kan dö men ändå finns det ett mörkt moln som ligger och duggar ovanför mitt huvud hela tiden...
Och alla metaforer man får höra hela tiden... Ja jag vet att jag inte kommer kunna tänka lika mycket på honom när lillen kommer men va fan tror alla att ens känslor för omvärlden bara dör för att man får barn??? Nej skulle inte tro det... Det är så lätt för alla att säga saker som ska göra allt "bättre" men det går inte... Och ajg kräver inte att få höra dom heller... så snälla skona mig. jag vet att det kommer bli bra det blir det alltid men det är det sista man vill höra när man mår skit ända ut i fingertopparna... fan jag lovade mig själv att inte falla igen och absolut inte innan lillen kommer... Men nu gjorde jag det, han visade mig att jag skulle våga för allt skulle bli bra... Men som alltid så slänger vi tette i skiten och så trampar vi lite på henne när hon ligger där också...

jahapp nu fick jag slänga skit igen... Borde kanske kalla bloggen för en bitterfittas dagbok men det får jag döpa min bok till sen istället..

Ha det gott... och ta aldrig någon förgiven!!!


http://www.youtube.com/watch?v=LzaJlyNs8yg

Lyssna på denna helt otroligt fina låten!!!!

Vi gör ett nytt försök!!

Jaha då gör vi ett nytt försök och ser om vi får någon ordning på det här med bloggtrenden :)
Måste ju erkänna att jag är en fruktansvärt dålig människa när det gäller att uppdatera sånna här saker man jag ska försöka göra mitt bästa nu!!
27 dagar kvar, FATTA 27 DAGAR, till bräknat ankomst datum... Känns heeeelt sjukt, men nu längtar jag mer än någonsin efter att den lille krabaten ska komma.
Plockade fram kameran idag för jag tänkte vara så duktig och lägga in lite kort i bloggen också för att vara riktigt ordentlig, men va fan självlart kan jag inte hitta datakabeln till kameran så nu fick jag ett smärre utbrott och gav upp hoppet om den saken också...

Mmmm va härligt det är när man sitter så här och sen har man en liten varelse i magen som gör kullerbyttor hela tiden så man nästan blir illa mående :) Ska han lixom inte fixera sig snart så han ligger liiite still iaf?
Längtar tills man kan sova på mage igen och tills man kan resa sig ur soffan utan att behöva ha en lyftkran...haha ja allvarkligt så är det nästan så illa.
och utan min Ulf så hade jag aldrig klarat nätterna, så himla skönt med någon som hjälper en att vända sig... (lär väl berätta att ulf är ett verktyg för att lättare kunna glida när man vänder sig, han är ingen stackars liten man jag hittat på gatan som jag betalar för den tjänsten hehe)

Ja det är vad jag kan komma med idag, skulle vilja skriva lite om mina senaste månader om vad som hänt, hittade lyckan igen och fick tillbaka glädjen genom en gammal vän som blev mer än en vän... men den lyckan fick också ett slut tyvärr och det finns inte något man kan göra... Men just nu är jag för skör för att skriva om det men det kommer väl det med...

En sak vet jag iaf att med honom träffade jag två underbara människor som jag kan tacka oerhört för att dom finns att prata med nu... Det har hjälp jätte mycket, samt att man för hoppningsvis har hittat två nya vänner...

Kram på er alla, ta vara på dom som bryr sig om er... Man vet aldrig vad morgondagen har att ge, och ta aldrig någon förgivet!!!